postheadericon Tre i rad

Tre i rad är ett av de enklaste spelen som finns att spela därute. Reglerna är mycket enkla; man börjar med ett rutnät med tre gånger tre rutor, där en spelar kryss, och en spelar ringar. Man turas därefter om att kryssa/ringa rutor, och den som lyckas få tre i rad vinner. Tre i rad är i huvudsak ett barnspel, då den som är vuxen snabbt inser att om inte en spelar begår ett verkligt korkat misstag, så kommer tre i rad alltid att sluta oavgjort. Man kan säga att tre i rad är ett ”förstadium” till luffarschack: ett barn som lär sig spela tre i rad kommer snabbt och lätt att kunna lära reglerna i luffarschack.

Det faktum att det, i princip, alltid blir oavgjort i tre i rad är något som bland annat har utnyttjats i filmen War Games, för att demonstrera det meningslösa med ett totalt kärnvapenkrig. När filmens huvudperson av misstag får USA:s försvars stordator att börja simulera ett kärnvapenkrig mot Sovjetunionen, som är lite väl mycket på riktigt, så lurar filmens huvudperson datorn att spela tre i rad, vilket den sedan gör, ett mycket stort antal gånger. Till slut inser den att det är omöjligt att vinna i tre i rad, och drar samma slutsats vad gäller ett totalt kärnvapenkrig, och stoppar därefter sin nära förestående kärnvapenattack mot Sovjetunionen.

Tre i rad är som sagt inte ett spel man spelar vuxna emellan, men det är ett utmärkt sätt att spela med sina barn, för att lära dem grunderna i logiskt tänkande och spelande. När man spelar mot barn kan det också vara på sin plats att då och då göra ett ”misstag” för att se om de är kvicka nog att se och utnyttja det. Tre i rad har också distinktionen av att vara det första spel som programmerades för datorer. Redan 1952 kunde dåtidens datorer spela tre i rad perfekt, utan att någonsin förlora.

Annons